Jag gillar att läsa och skriva, det är därför denna bloggen blev till, för att ha plats för det.
När jag var i högstadie- och gymnasieåldern spelade jag mycket, piano och nyckelharpa, och på gymnasiet tog det över helt. Jag slutade i stort sett skriva då. Sen fick jag problem med värk i händerna och kunde inte spela längre, inte på samma sätt. Det var hemskt, men efter några år ledde det i alla fall till att jag började skriva på allvar igen. Jag tror att jag behövde ett språk, på ett tydligare sätt än jag hade. Det var något som blev så stumt när jag inte kunde spela mer. (Jag saknar fortfarande det ordlösa språket som finns i musiken ibland, men det känns inte längre som att någon håller för min mun och hindrar mig från att kommunicera.)
Jag gick skrivarlinjen på Glimåkra folkhögskola, läsåret 2002-2003, och en fortsättning som var deltid på distans (som inte längre finns). Det var skönt att bli sedd i mitt skrivande, att någon annan än jag själv kunde tro på mig, liksom på riktigt. Det är fortfarande en trygghet som finns kvar i mig, det jag fick under de åren.
De senaste tio åren har jag nästan bara sysslat med att må dåligt och vara sjuk. Det har handlat om PTSD och dissociation, och när det väl lugnade sig tog en enorm utmattning över. Kanske att utmattning är fel ord, det vården mest erbjudit är att förklara för mig att jag använder fel ord för att förklara hur mina problem är, det har inte varit så hjälpande. Jag känner mest igen mig i dem som har ME / CFS (kroniskt trötthetssyndrom), kanske framförallt för att min kropp varit så väldigt dålig och reagerar onormalt på många saker. Men har ingen diagnos, så vet inte vilken etikett som är mest rätt.
Det jag vet är att jag inte fungerat, att jag var så dålig att jag inte klarade nästan några intryck, och att jag var tvungen att vara sängliggande (i tystnad) stora delar av dagarna, under mycket lång tid. Jag har blivit bättre, ett tag tvivlade jag på att det skulle vara möjligt, men det var visst det. Tröttheten och min smärtproblematik finns med mig fortfarande, och påverkar allt, skrivandet också. Jag gissar att det kommer märkas i bloggen.
Det senaste 1,5 åren har jag pluggat på heltid, jag har egentligen varit lite för sjuk för det, men det har funkat för att jag läst på distans. Det är så skönt att slippa vården och myndigheterna och deras makt i mitt liv. Det är svårt med någon som har makt över en och samtidigt inte förstår sig på alls hur man funkar i sitt sjuka. Det blir så lätt fel och så lätt något som bara skadar. Jag försöker ta hand om mig själv nu, det går ganska bra. Och jag pluggar teologi, det är mest roligt. Fast den här bibelhebreiskan jag håller på med nu är inte alls min grej.
Jag fick ett stipendium från författarfonden, så i vår ska jag bara plugga på halvfart och så ska jag skriva på halvfart. Fast eftersom min arbetsförmåga inte är 100% så blir det väl lite mindre i praktiken. Det känns ändå som en enorm lyx och lycka. Jag har längtat så väldigt efter att ha både kraft och tid att skriva. Det gick inte att skriva alls när jag var som sjukast, men ganska länge har det gått att skriva korta saker, bloggtexter och sånt. När mitt huvud började orka hålla ihop något längre började jag plugga, och sen har det tagit all kraft. Det har i stort sett inte funnits något utrymme för skrivande.
Så nu är det lyx och lycka och en ny blogg, för att jag funkar sådär med bloggar. Jag behöver dem till mina projekt. Behöver de rum de kan vara. Ibland är det ett rum som jag bara använder en kort tid, men vissa rum stannar jag kvar i. Jag tror att denna bloggen kommer finnas ett tag, fast jag kan ju inte veta det än. Jag bara tror det.
Förutom att skriva här så
- har jag en seriös och uppstyrd blogg om psykiatri från patientperspektiv: Från ett annat perspektiv
- och jag skriver böner varje dag på mitt instagramkonto (förutom det religiösa i det så är det en utmaning i att strunta i perfektionshets och självcensur, vilket är nödvändigt att strunta i om man ska skriva och publicera två böner om dagen)
- jag har ett tumblr-konto där jag är mycket oregelbundet aktiv
- och ett twitterkonto där jag är för det mesta, även om jag inte alltid skriver så mycket
- jag har en affär på etsy där jag säljer min bok och lite saker jag tillverkat
och jag har en hemsida där allt är samlat: regnlund.se
Vill du kontakta mig så går det bra att skriva en kommentar på vilket inlägg som helst, eller skriva till mig på
regnlund (snabel-a) gmail.com
Vill du följa bloggen via facebook så finns det en sida speciellt skapad för just det: facebook.com/regnlund
Här är jag och min bok, den är jag stolt över faktiskt. Att jag orkade skriva trots all trötthet och så. Och att den är som den är. Den är en sån bok jag hade önskat att den fanns för tio år sen när jag hade behövt den. Jag hoppas den kan hjälpa någon nu, och att de personerna kan hitta den. (Jag är också stolt över att den finns på bibliotek, så den som inte har råd att köpa kan låna eller fjärrlåna den.)
Gjorde en egen sida som heter Bibliografi. Har iofs bara gjort en bok, men där kan du se lite annat jag gjort också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar