Till slut. (Åter till början.)

Kändes som en magisk gräns när jag kom till den hundrade sidan, och sen förbi den, i mitt utkast till romanen. Nu har jag tagit mig förbi den tvåhundrade. Känns jättemärkligt. Trodde inte ens det skulle bli så långt. Kanske bara 150 eller så. (Det är 202 sidor nu, jag har lite annat i början för att få översikt när jag jobbar).

Det som känns ännu mer som nåt magiskt är att jag tagit mig genom hela manuset nu, från början till slutet. Väldigt mycket är sig inte likt sen den förra versionen. Och jag tror det är nåt bra. Jag tror jag kommit framåt.

Har inte läst igenom det jag skrivit nu, bara skrivit och skrivit och inte velat tappa berättelsen och känslan för tiden och relationerna och det som händer. Så det är mycket kvar att göra. Vet att jag hade grunderna i vad som skulle hända sen det förra utkastet, och litar egentligen på att det i stort blivit en ny bra grund att jobba från. Men mycket kommer behöva ändras, fixas, justeras.

Det känns bra, det med. Det är enligt planen. Ska vila en stund, sen ska jag ge mig på att läsa igenom det jag fått ihop såhär långt.